ókej jag vet att jag kan låta en aning deprimerad. men kan va för att jag blir det varje gång jag tänker på dig.
det enda jag kan se i mitt huvud är att du inte kommer finnas här längre. att när du skrev hejdåpicknick den 16.
att jag inte fattade, för jag vägrar ständigt inse att du ska flytta.
att inte längre kommer kunna springa runt med dig i skolan och ha garv attacker, att jag inte längre kan ta en promenad med dig om kvällarna, att jag inte längre kommer ha en axel att gråta mot.
asssåååå fyfan vilken klump jag har i hjärtat , jag kommer inte förlåta dig för att du lämnar mig.
lämnar mig själv här för att börja på en ny skola och tvivla på mig själv. det är stört att inse, att jag inte längre kommer ha min bästa vän här. för du ska veta att du är en tjejen som ALLTID ställt upp no matter what.
jag skulle kunna skriva om oss hur länge som helst och våra minnen,
alla barnbion som vi sett, alla stunder av cykelgänget i vibble, alla fjortisbilder på dig i mitt löshår som blev fail.

om jag tappar kontakten med dig kommer jag dö.