igår så träffade jag en underbar person vid namn clara.
hon är en tjej jag alltid haft vid min sida vad som än har hänt.
igår när vi sågs insåg jag en än gång hur jäkla mycket jag kommer gråta när hon lämnar mig, lämnar ön för att sedan inte komma tillbaka hit. då kommer hon inte finnas på samma sätt som hon gjort i all evighet.
allt känns så meningslöst vid ens tanken på att hon ska  flytta...
blodsyster no matter what.