jag tror jag blir arg och går in i "försvars ställning"
för att jag är rädd över att bli sårad av dig,
jag tycker verkligen om dig sådär jätte mycket.
och sist jag tyckte om någon så mycket blev jag sårad som aldrig förr.
jag är rädd för att det ska hända igen, hamna tillbaka på ruta ett som jag kallade det då.
Det känns lite som att du kanske inte tycker om mig lika mycket som jag tycker om dig.
och det känns inte heller speciellt roligt.
och att ständigt gå och oroa sig för att bli sårad igen,
för när du gör något som gör mig ledsen så känns det verkligen.
mer än någonsin faktiskt.
men sen är jag medveten om att jag kanske gör de lite jobbigare när jag blir lätt irriterad.
men, oftast är jag inte irriterad. jag blir bara tyst, kort. för att jag har tankar och bilder
i huvudet som jag inte vill ha där.
bara så att du vet de, om du nu ens ser det här inlägget.